Housecleaner

Började med att ian frågade hur jag tänkte, varför jag vill åka härifrån osv. Och då förklarade jag att det beror mest på hur vi bor och jag förklarade att jag visste att dom inte bodde i ett kvarter osv men jag insåg inte att det var så här ute i ingenstans. Sen tog han upp att jag sa redan andra dagen att jag inte visste om aupair var någonting för mig och om jag ville ha så här små barn och det tycker han var fel eftersom "jag visste vad jag gav mig in på" (att dom hade tre små barn och att dom bodde så här). Då sa jag åt honom att visst, men samtidigt så vet man ju aldrig hur det är förrän man provar på det man kan ju bara föreställa sig hur det är. Han tog upp att dom väntade på mig fyra månader och att dom är besvikna över att jag inte har försökt typ utan att jag då redan andra dagen sa det där om att jag är osäker på vad jag vill. Han sa också att det spelar ju ingen roll om jag bor här eller i manhattan för jag kommer vara ledsen ändå(pga mina egna problem) så sa han att jag lika gärna kan åka hem direkt istället för att leta en ny familj och utsätta en annan familj för det här och att han inte kommer kunna ge någon bra referens till någon annan familj om mig. Då förklarade jag att jag faktiskt mår bättre nu, att jag börjar vänja mig vid att bo i USA och sa att dom hade hjälpt mig igenom den där första jobbiga veckan. Men då tyckte dom att det var för att jag har träffat Anu och Lea så jag har nån att umgås med (men grejen är att Anu mår lika dåligt som jag men hon vill inte att jag ska säga det till min familj eftersom hon inte har pratat med sin om det än. Och sen är det ju svårt att träffa någon annan än dom här så det blir ju ensamt i slutändan ändå.) Sen sa han typ att jag borde vara väldigt besviken på mig själv för att jag inte har gett det en ärlig chans typ och att jag har varit självisk. Jag sa att jag höll med och att jag är besviken över att det inte fungerade (varpå han sa "ja det borde du vara" än en gång). Jag sa att jag önskar att det hade fungerat och att jag förstår att dom är irriterade och besvikna och det är ju ingenting jag har gjort med flit. Han sa också att jag kunde ha undvikit det här för dom och inte kommit alls eftersom jag mådde dåligt innan jag kom.
Sen sa han att när Macs gungar så lär han sig inte av att jag säger att jag inte ger honom fart om han inte håller uppe farten själv (för det kan han) utan att det får honom bara att bli arg typ. Då sa Carrie att Willoughby är den lättaste sen kommer Emme och att Macs är den som är svårast för att han är äldre ocj förstår mer. Och att vara en aupair är inte att vara en lärare och bara sätta regler utan det är att vara en storasyster, lekkompis osv som ger en kram om dom är ledsna osv. Men då förklarade jag för henne att det är ju det jag har haft svårt med också eftersom jag är van att vara på en skola med barn där man har regler och där dom måste lyda typ och det här är en ny upplevelse för mig så det är ju svårt att ändra på sig också. Hon typ ja för det kommer ju vara samma sak om du är med äldre barn och det är säkert svårare eftersom dom förstår innebörden av det som säger.
 
Det här sammanfattar nog det viktigaste från mötet vi hade igår. Det var väldigt mycket ilska från deras håll, men jag bryr mig inte utan jag försökte hålla en god min och förklara för dom att jag förstår att dom är besvikna - för det är ju fakstiskt jag också. Jag önskar ju också att det hade funkat från första början, men det känns inte som att dom har någon större medkänsla för mig direkt. Men jag pratade med deras städerska Liz idag och det var så himla skönt! Hon frågade om jag ska åka härifrån och jag sa ja, då fick jag svaret "good for you". Vi pratade nog 20-30 minuter om familjen, haha! Hon sa "alla lämnar det här stället". Jag tror dom hade haft tre barnvakter som hade slutat, förmodligen under de tre månader de inte hade nån aupair. Vi pratade på massor och hon berättade att i den här delstaten så är uppfostran väldigt liberal och fri men om jag åker härifrån så är det annars. Hon sa också att jag inte ska må dåligt över mig själv för att det är familjen som är felet. Hon berättade att hon har jobbat där i snart fem år och hon får aldrig höra något bra, det är bara negativa saker. Första dagen hon hade jobbat hade hon varit här i flera timmar, utan att få någon anvisning om vad som skulle göras och i slutet av dagen så hade hon glömt ställa in dammsugaren i garderoben (den var dock nedburen och stod precis vid dörren). Då hade Ian skrivit en lapp "allting ska vara bortplockat när du lämnar huset". Och dom hade inte ens ställt in den själv i garderoben!! Den stod kvar på samma ställe nästa gång hon kom tillbaka. Vi kom också fram till att det är Macs som är problemet. Det är han som är bossen i huset och det är aldrig några konsekvenser när han gör något fel. För när han är på skolan går allting bra och när han är i omgivningar där det finns regler, men här i huset gör han precis som han vill. FÖR ATT HAN FÅR DET FÖR DOM! Åh det var så himla skönt att prata med Liz. Hon är så gullig och trevlig och det var skönt att få höra att det inte är mitt fel och att det inte är sån hät barnuppfostran överallt. 
 
Nu fick ni er allt lite att läsa. Börjar jobba halv 1 idag till klockan 6, sen funderar jag på att åka till Williston och gå på bio för jag börjar inte förrän kl 1 imorn!!! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0